Om boken: år / "— Och jag, Manius, känner mig lycklig... väldigt... i en hel vecka nu, för du kom och störde min frid. Jag har väntat på dig så länge att jag nästan slutat tro. Han tittade skarpt på mig och det var en flammande eld i hans ögon. "Även så här... att bara sitta bredvid dig och titta på dig är redan lycka." En gång i barndomen var de väldigt nära vänner, men sedan försvann hon från hans liv, och åtta år senare återvände hon plötsligt. Nu är det mycket svårare för dem att etablera kontakt, eftersom de båda har förändrats så mycket. Men försvinner själarnas ömsesidiga attraktion så lätt??